Livstecken

Även om man kan tro det så har jag inte dött, inte blivit bortrövad, inlåst i en garderob eller blivit av med Internet. Man kan kanske tro att jag fått ett liv, men inte det heller. Nej, anledningen till den dåliga skörden av uppdateringar från mig är nog bara ren lathet.  Men nu ska jag ta mig i kragen.

Något som har hänt sen senast är att jag börjat få sällskap om nätterna. Det är ju inte fy skam det! Att sällskapet dock har fyra ben, snarkar och är hejdlöst hårigt kan kanske ses som negativt.

Under några veckor har min mormor varit sjuk, under den perioden har vi tagit hand om hennes lilla, lurviga, ettriga och hyperaktiva hund, Ludde (om en hund kan ha ADHD så garanterar jag att han har det) .

Som tur är så är det inte Ludde som valt att sova hos mig, utan Oskar, som även han har lite svårt för Luddes intensitet. Enda nackdelen är, som sagt, att Oskar snarkar, men det sägs att jag också gör det, så det är väl inte mer än rätt att han ger igen med samma mynt…

Oskar fångad på bild